B2

Klassicismen

Klassicismen i Frankrike kan delas in i tre perioder barock, klassicism och realism.
Renässansen var ljuset efter en mörk period och klassicismen var det nästa steget av litteraturens evolutionen.
Spårbruket blir klart, elegant, entydigt och detaljerad. Det var en kosmopolitisk rörelse.
Det är en protest mot den "psykologisk realism" som beskriver människorna som de är. ”Psykologisk realism” blev det realistiska underströmmar genom hela århundradet och det innehåll att författare inte ska skriva om hjältar eller hjältinnor, böckerna ska berättar om någon vanligt person.

Klassicismen i Frankrike
Molière var en dramatiker och han är känd för sina komedier. Bra exempel av hans pjäser är Den Girige, Tartuffe, Den inbillade sjuke, Misantropen och Don Juan.

Racine var en tragedidramatiker under Barocken. Han hade intresse om latinsk och grekisk litteratur. Det intresset påverkade hans pjäser och dikter. Exempel för hans tragedier med antikt tema:
Andromaque, Bérénice och Ifigenia i Aulis (1675) – den sista nämnda dramat var inspirerat av Euripides.


Klassicismen i England

Traditionen var stark i Engelska draman. Shakespeares tragedier påverkade de nya författarna.
Petrarca påverkade den nya engelska poesierna.
Det var inte likadant i Italien, där började Marino odla en ny poetisk stil, barockstilen. Samma tendenser sprides i Spanien, Frankrike, Holland och Tyskland.
På den tiden kom en poetisk stil som kallades för Metafysisk poesi.
Stilen handlar om att analysera känslor och det var vanligt att använda ironi och paradoxer.
Den engelska diktaren och prästen John Donne är väldigt viktig inom den metafysiska poesin.
George Hebert skrev dikter både om jordisk och himmelsk kärlek. Hans bror var också poet och hette Cherbury (1583-1648). Herberts poetiska talang var inte så stor.
Ben Jonson (komiska satirer) var en engelsk poet och teaterförfattare. Hans komedier Volpone och the Fox var kanske hans stora dramatiska bedrift. Han var den största dramatikern efter Shakespeare.
John Milton var en författare som hade ett väldigt dramatisk liv. Han skrev Paradise Lost och det är ett viktigt verk som inspirerade andra författare.

Klassicismen i Italien
Det växte en nyaristotelisk syn på litteraturen i Italien. De antika författarna blev populära och man inspirerades av dem. Det kom ett regelsystem av teoretiker som J.C.Scarliger och Gian Giorgio Trissino.
Idéerna spreds sig i Frankrike och inspirerade fransmännen.

Upplysningen

Upplysningen är en tids epok under 1700-talet som starkt influerade de europeiska länderna Strömmen började i England och Frankrike den spreds sedan i hela Europa. I Tyskland kallades den för Aufklärung, England: Enlightment, Frankrike: Siècle des lumères, mm. Medeltiden var en mörkperiod, det fanns nästan ingen ekonomi och hela Europa var feodal och kyrkan hade makten. Så perioden var mörk för vetenskapen, för människorna som levde på ett dåligt sätt och för konsten på grund av det kallades den nya intellektuella tiden för ”Upplysningen”, för att mörkret var slut och nu började en tid med mycket ljus för människorna, ekonomin, konsten, filosofin och hela samhället.
Strömmen definierar en vis period där människor började tänka på ett nytt sätt och det nya tänkande tillät en revolution inom det filosofiska tänkandet och ändringar inom konsten och vetenskap. Religionen får mer och mer kritik. Det gick fortare att översätta böcker till flera olika språk, så att människor i olika länder kunde läsa samma bok.
Filosoferna började tänka att religionen blockerade människors evolution och att man ska använda sig av mer logik för att svara på frågorna, man skulle inte använda religionen för svara på vetenskap eller filosofiska frågor som förut. Filosoferna trodde att man föddes som god men att samhället gjorde så man blev ond och om alla hade samma rättighet i samhället skulle alla kunna leva på ett bättre sätt.
Pietism är en protestantisk väckelserörelse som började i Tyskland och detta inspirerade poeterna.
Montesquieu (1688-1755): Fransk filosof och hans viktiga arbete var Persiska Brev, som var en kritik till samhället. ”Om lagarnas anda” (De l´Esprit de lois) som handlar om politisk vetenskap.
– Voltaire (1694-1778): Fransk poet, dramatiker, filosof och som var frimurare. Han försvarade friheten av att bli annorlunda och tänka annorlunda.
– Diderot (1813-1784): Föddes i Frankrike. Hans första viktiga arbete var pjäsen Lettres sus les aveugles à l´usage de ceux qui voient som sammanfattar Diderots tänkande från att tro på gud till ateism. Encyklopedins edition är Diderots viktigaste arbete. Det togs 21 år för att sortera och skriva verken som samlade ihop all kunskap som människan hade.
- Matastasio (1698-1782): italiensk poet och dramatiker.
- Nikolaus Ludwig(1700-1760): föddes i ett rik familj i Tyskland och skrev psalmer. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------________---_________________Diderot
– Gerhard Terteengen (1697-1769): Tysk adelsman påverkades av Wilhelm Hoffman som var a pietist väckelsepredikant. Gerhard skrev hymner.
- Albrecht von Haller (1708-1777): schweizisk anatom, fysiolog , naturalist och poet.
- Gessner (1730-1788): Schweizisk hade talang för tekning och poesi som skrev även på prosa.

Förromantiken

Historisk period som präglar klassicismens slut och perioden förberedde samhället för den nya litteraliska stilen Romantiken. Förromantiken började märkas vid verken som visade nya egenskaper vid slutet av 1800-talet.
Stilen började i England med Edward Young, Richardson och Gray. I Tyskland började den nya strömmen med Sturm och Drang. Den som drog igång förromantiken i landet och exempel av tyska författare är Wieland och Lessing. I Portugal var strömmen inte så stark men man kunde märka att några författare skrev på ett sådant sätt som präglade förromantiska skrivare. Exempel av portugisiska författare är Bocage, Alorna, Filinto Elísio, José Anastácio da Cunha, mm. Men de flesta av dem är fortfarande kopplade till arkaismen.
Förromantiken har vissa egenskaper som är utmärkande och som gör stilen unik och omisskännliga. De mest karakteriserande egenskaperna är fatalismen, känslokund, sentimentalitet, locus horrendus, mm.
Författaren började skriva om olika teman och de olika teman behandlades på ett annorlunda sätt. Teman som bearbetades närmare till detta tema som brukades skrivas om på romantiken. Kärleken avgudades, mer passion och känslorna blev mera instinktiva och viktigare än vad de var förut. Man vet att rationalismen var det viktigaste vid den föregående intellektuella strömmen, att tänka var viktigare än att känna. Detta ändrades vid seklets slut, där känslorna blev mer uppskattade. Sensitivitet är ett tydligt tecken av strömmen.
Aristokratin förlorade sin makt i samhället och borgarklassen blev viktigare. Teman som ska behandlas har relation med en mer betydande borgarklass. Litteraturen reflekterar samhället och samhället reflekteras i ekonomin. I romantiken, där borgarklassen redan har garanterat sin plats i samhället. Ska böckerna handla om teman som har att göra med deras livsstil och önskningarna.
Vid förromantiken var naturen någonting väldigt speciellt, det var som en fristad, en bättre plats och vad inte var naturen var en atmosfär full av skuggor, ledsen och mörk. Den ljusfattiga atmosfären har relation med romantikens intuition, universums och människans mysterium. Den ledsen och mörk atmosfär kallas för locus horrendus och stå emot locus amoenus från den klassiska stilen. Ljusen från dagen gav plats till nattens mörk.

Romantiken

Romantiken uppkom i Europa i en tid där politiken och ekonomin inte var så stabil. Despotismen började försvinna och liberalismen började. Samhället var inte nöjd med situationen och konstnärer hatade reglerna. Frankrikes revolution är klimaxen av seklet. Strömmen påverkade inte bara litteraturen utan även musiken, poesin, politiken och filosofin.
Romantikens konstnärer lärde sig från medeltiden, renässansen och upplysning och formade en ny intellektuellt ström som hade sina egna egenskaper. Individualismen var en stor tendens inom strömmens konstnärer, att vara unik och ojämförlig blev väldigt viktigt.
Vid Upplysning var det viktigt att tänka och blir rationell tillskillnad från Romantiken där tanken var mindre viktigt. Att inte vara rationell var inte ett negativ tecken utan sågs på med ett mer positivt sätt. Att känna blev betydelsefullt inom romantiken strömmen och känslorna var väldigt uppskattade. Intuitionen blev viktigare och märkligare. Pessimismen och locus horrendus från förromantiken försätt vid romantiken. Nationalismen blev märklig.
Kärleken var tragik, målen var utopi och man önskade att rymma från stan tills naturen och det kallas för eskapism. På före seklet var det viktigt att tänka, att var rationell och vid det nya seklet var subjektivismen, känslor och introspektionen som var märkliga.

– Tyskland: Städerna Bonn, Jena och Heidelberg var universitetens platser och de blev viktiga inom den intellektuella strömmen. Aristokratin ville läsa bara på franska och medelklassen var inte intresserad av skönlitteraturen så att få publik var svårt under den här tiden. Man behövde först kämpa emot frankrikes upplysning och kritisera rationalismen och materialismen. Filosofer hade ett politisk tänkande som vände sig mot nationalismen (Volksgeist). Goeth och Schiller förändrade poesin och litteraturen. Beethoven och Brahms gjorde musiken vackrare. Scgelling var det största namnet inom filosofin.
– Norden : Danmark visade ett starkt nationalism känslan liksom alla skandinaviska länder. Mytologin gjorde sig påmind i de, inom romantiken, skriva texterna.