4:2 Skriva en tankebok, en filosofisk dagbok för tankar och funderingar

Dagen 1 ( 29 februari)

Jag och Fredric åkte till stugan idag. Jag brukar fundera mycket när jag åker bil, jag funderade på vädret, på snön och hur roligt det skulle vara om min mor och far kunde se hur jag har det i Sverige. Min mor skulle hata vintern, hon tycker inte om kylan och hon skulle prata mycket om stränderna i Brasilien, som hon redan brukar göra. Min far skulle säkert tycka att det är intressant med vintern och då skulle han uppskatta landet ännu mer, han är Sveriges största ”fan”. Ibland kan jag bli trött på sättet han pratar om Sverige, att det är så fantastiskt, men det finns även brister i Sverige och det accepterar han inte.
Fredrics föräldrar, bror och hans flickvän var också där i stugan. Vi brukar prata väldigt mycket vid matbordet. Det är roligt att prata med familjen och speciellt med Fredrics bror och hans flickvän för att de bo i Umeå och jag pratar inte med dem så ofta.
Jag har funderat mycket om universitet det känns som jag måste börja med det så fort som möjligt, jag är så oroade med det. Om jag bodde kvar i Brasilien skulle jag redan vara i universitet. Det känns jobbigt att känna som jag har bortkastade min tid.


Dagen 2 (1 mars)

Vi reste till Resele där Fredrics lille kusin skulle döpas. Jag var väldigt nyfiken på hur ett dop går till i Sverige. Jag har faktiskt aldrig varit i en svensk kyrka förut. Kyrkan var fin, men ceremonin var inte speciellt händelserik. I Brasilien brukar man sjunga mer och säga ”amen” ofta, kramar varandra, mm. Prästen var intressant, han hade ett annorlunda utseende. Jag har aldrig sett en präst som honom.
Jag tänker lära mig att köra bil. Jag måste ta körkort men det är så dyrt och jag vet inte någon som kan övningsköra med mig. Kanske jag kan övningsköra i Brasilien innan jag tar körkort i Sverige, där är det billigare att ta körlektioner. Jag vet inte vad jag ska göra med körkortet, kanske måste vänta några år tills jag kan ta det.

Dagen 3 ( 2 mars)

Vi var i stugan hela söndagen och jag var inte på något bra humör, jag blir så oroad över universitet. Det är så tråkigt! Jag vill inte vänta ett år till för att kunna börja med mina universitets studier. Jag tycker att Fredric inte förstår mig för här i Sverige börjar man inte med universitet precis när man är klar med gymnasiet. Men i Brasilien och speciellt i min familj brukar vi börja så fort som möjligt. Min bror läser på universitet och har redan ett bra jobb. Alla mina kusiner läser också på universitet, men inte jag och det känns riktigt hemskt. Jag kommer att bli väldigt besviken om jag inte får börja universitet till hösten.

Dagen 4 ( 3 mars)

Jag gick till min kompis Thayná, hon är från samma stad i Brasilien som jag. Hon bor ganska nära så vi hälsar ofta på varandra. Vi hälsade på hos äldrevården. Thaynás mor (Francisca) jobbar där och vi hälsade på henne. Jag tycker om Francisca väldigt mycket, hon är snäll, generös och en bra person. Jag blir alltid glad när jag träffar dem. Jag hjälper Francisca med hennes smyckes företag. Jag vill fixa till hennes webbsida för att den är värdelös. Jag måste hitta någon tid för att hjälpa henne designa. Imorgon ska jag börja med sidan.
Jag träffade en gubbe där på ”hemmet” som är en duktig konstnär. Han vägrade äta för att han inte vill bo där. Det kändes tråkigt att se honom så ledsen. Jag förstår att det inte känns så bra att bo på ”hemmet”, det är den sista platsen man ska bo på i sitt liv. Jag undrar varför familjen inte tar hand om honom, det känns så taskigt att lämna en släkting där. Jag hörde att det finns familjer som inte hälsar på dem. Jag tycker att det låter hemskt att vara gammal och bortlämnad.

Dagen 5 (4 mars)
Dagen började så där, mitt program för att fixa webbsidor ville inte fungera. Så jag måste vänta tills någon kompis kommer online på MSN för att hjälpa mig att konfigurera programmet. Jag är oroad över Franciscas sida. Jag måste fixa den snabbt så hon kan börja med marketing och sälja sina smycken.
Det är en vacker solig dag och det känns som om det kommer att bli sommar om några veckor! Jag saknar värmen och sommaren. De från Sverige kan inte förstå hur det är för en person från Brasilien att flytta hit. Jag kom från en varm strandstad. Staden är jämt färgglad, vi ser ofta på vattnets grön-blå färg. Det är sol varje dag och himlen är blå. Jag saknar de färgerna.
Thayná ringde mig, vi ska söka sommarjobb tillsammans. Jag tycker att det är svårt att komma in affärerna och fråga om de behöver personal, det är riktigt jobbigt. Så det är bra att Thayná ska följa med mig. Vi tänker söka jobb inom vården. Jag tror att vi inte har något chans men vi kommer ändå att försöka. I fjol jobbade jag för kommunen sopa, städa och plocka skräp. Det var ett tråkigt jobb. Jag vill gärna göra någonting mer socialt. Exempelvis jobba i butik, restaurang eller vården.

Dagen 6(5 mars)

Jag har varit hos Francisca och fick alla filer som jag behövde för fixa till webbsidan. Jag vill att det ska se riktigt professionellt ut så jag ska jobba hårt.
Fredric kommer att göra kemi A prov om några dagar så jag fick hjälpa honom med studierna. Jag hoppas verkligen att han ska klara provet, han har studerat dygnet runt.
Jag funderade mycket över min far idag. Han har mycket problem. Jag vill kunna hjälpa honom. Han är jämt förkyld och det är inte normalt. Problemet är husets vatten system som gör huset fuktigt och då blir pappa sjuk. Jag har försökt prata om det men han vill inte lyssna.
Jag köpte ett vykort i Reseles kyrka och skickade det idag till min mormor och morfar. Var det dumt att skicka bara till dem? Det finns fler människor i familjen som tycker om kyrkor… ja, det var dumt att bara köpa ett vykort. Kanske ska jag till Härnösands kyrka och se om jag kan köpa vykort där och skicka till släktingarna.
Det är jobbigt när man bor så långt bort från familjen för att man måste tänka på hela familjen. Om jag ringer min pappa och pratar lite med honom kommer min mamma att veta om det och skriva email till mig där hon frågar varför jag inte ringde till henne.
Min bror bor ju kvar i Fortaleza men familjen behandlar oss på olika sätt. Alla säger till mig hur mycket de saknar mig och vill träffar mig men de säger inte samma sak till min bror och de hälsa inte på honom heller. Varför är de så med mig? Är det bara för att jag bor i Sverige?
Det var flera bekanta i Fortaleza som aldrig ringde mig eller pratade med mig som började försöka ta kontakt med mig efter att jag flyttade hit. Det känns som om folk bara vill ha kontakt för att man bor i Europa, vilken dålig kultur!