Förromantiken

Periodens kännetecken

Historias period som präglar klassicismens slut och perioden förbered samhällen tills den nya litteraliska stilen Romantiken. Förromantiken började märkas vid verken som visade nya egenskaper vid slutet av seklet arton.

Stilen började i England med Edward Young, Richardson och Gray. I Tyskland började den nya strömmen Sturm und Drang och den som drog förromantiken i landet och exempel av tyska författare är Wieland och Lessing. I Portugal strömmen var inte så stark men man kan märka att några författare som skrev på så sätt som man kan utnämna dom som förromantik skrivare. Exempel av portugisiska författare är Bocage, Alorna, Filinto Elísio, José Anastácio da Cunha, mm men flesta av de är fortfarande kopplade till arkaismen.

Förromantiken har vissa egenskaper som är utmärkande och sanna egenskaper gör stilen unik och omisskännliga. Den mesta karakteriserande egenskaper som man kan citera är fatalismen, känslokund, sentimentalitet, locus horrendus, mm.

Författaren började skriva om olika teman och teman behandlades på ett annorlunda sätt. Teman som bearbetades närmades till detta tema som brukades skrivas om på romantiken. Kärleken avgudades, passion blev lustigare och känslorna blev mera instinktiva och viktigare än vad de var i förut. Man vet att rationalismen var det viktigaste vid den föregående intellektuella strömmen, att tänka var viktigare än att känna men det ändrades vid seklet sluten där känslorna blev uppskattade. Sensitivitet är ett stör tecken från strömmen.

Aristokratin förlorade sin makt i samhället och borgarklass blev viktigare. Teman som ska behandlas har relation med borgarklass höjelsen. Litteraturen reflekteras samhället och samhället reflekteras ekonomin. Vid romantiken där borgarklass har redan garanterade sin plats i samhället ska böcker handlar om teman som har att göra med deras liv stil och önskningarna.

Vid förromantiken var naturen någonting väldigt speciell det var som en fristad, en bättre plats och vad inte var naturen var en atmosfär full av skuggor, ledsen och mörk. Den ljusfattiga atmosfären har relation med romantikens intuition, universums och människans mysterium. Den ledsen och mörk atmosfär kallas för locus horrendus och stå emot locus amoenus från den klassiska stilen. Ljusen från dagen gav plats till nattens mörk.