A7 -Skrev jag för mycket?

EN HERRGÅRDSSÄGEN – Selma Lagerlöf

Boken såg tråkigt ut, omslagsbilden var totalt ointressant. Bilden visar en kvinna som tittar ut över landskapet. Det finns ingen prolog, berättelsen börjar på en gång. Känslan man får i början av boken är kuriositet.
Fiolen är någonting viktigt i boken. Den finns med i hela berättelsen och de mest betydelsefulla händelserna inträffar runt fiolen. Instrumentet ger berättelsen en mystisk udd och romans känsla.
Titeln En Herrgårdssägen är en referens till bokens scenario och den introducerar oss vart berättelsen utspelas. När man läser titeln kan man tänka på någon lugnt ställe utanför stan.
Berättelsen utspelas i Sverige under 1830-talet och historia börjar i Uppsala där Gunnar Hede studerar. Hede älskade att spela fiol och han ville spela på den ofta. Viktigt i början är den dagen Hede lånar en fiol från Ingrids morfar. Ingrid var en fattig flicka som tog hand om sin blinda morfar. Hede och Ingrid träffade inte varandra längre, men hon kunde aldrig glömma bort honom. Hede behövde återkomma till sin familjgård för att hjälpa familjen att lösa sitt ekonomiproblem. Samtidigt Ingrid träffade herr och fru Blomgren. De tog hand om henne och hennes morfar tills han dog. De var konstnärer och de önskade att även flickan skulle bli det.
För Gunnar Hede sker det en förändring när han får ekonomiska problem som blir så svåra att han blir psykiskt sjuk. Hede blev galen och började sälja knivar på gatan och levde väldigt fattigt. Folket kallade honom Getabocken eftersom han var rädd för alla djur som gick på fyra ben. Ingrid misslyckades som konstnär och var väldigt ledsen för det men så träffade hon en präst som förstod henne och han ville hjälpa henne att bli glad igen. Ingrid fick bor hos Prästens familj. Prästens fru var elak mot henne och hon var så ledsen och förtvivlad så hon ville inte leva längre. Ingrid blev sjuk och hon var så trött på livet så hon rörde sig inte och hon tänkte på döden som någonting skönt. Alla trodde att hon var död och begravde henne levande.
Gunnar Hede och flickan kom in i äventyret inte bara för sina sociala problem utan också för deras psykiska ohälsa.
Ingrid blev räddad men kunde inte återkomma till sin prästfamilj eftersom frun talade illa om henne. Efter denna händelse fick flickan kämpa för att klara sig själv. Hon ville ha en plats att bo på och hon ville bli någonting.
Hede var väldigt sjuk och totalt förvirrad och kunde inte styra sitt liv.
En vän till Ingrid hjälpte henne att hitta en plats att bo på. En familj lät henne stanna hos dem. Ingrid fick inte veta att familjen var Hedes familj. Berättelsen handlar nu om Ingrids försök att hjälpa Hede. När vintern kom och det blev jul gick Getabocken hem. När Ingrid tittade i smyg på Hede kände hon igen sin älskade Gunnar. Det var inte alls lätt att komma på att studenten som hon drömt om så mycket var i verkligheten den galna Getabocken som alla skrattade åt. Hon blev ledsen men hon gav inte upp sina känslor för honom, tvärt om så började hon hjälpa honom på en gång. Hon älskade honom så mycket så hon var starkt och gjorde allt i sin makt för att hjälpa honom. Hede nekade inte hennes hjälp.
Ingrid spelade fiol och berättade sagor för honom varje dag och på det sättet fick hon honom att stanna hemma hos sin mamma för ett tag. Under tiden blev han friskare och började minnas vem han var. Flickan var väldigt glad och stolt över honom men när man trodde att allting började lösa sig i berättelsen dog ett barn från Prästens familj. Familjen skulle begrava honom och när de öppnade graven var Ingrids kropp inte där, så alla fick veta att flickan levde. Prästen avslöjade var hon bodde. Han gick dit och bad Ingrid återkoma hemma. Det var jobbigt för henne att göra det men hon kände sig tvungen att lämna Hede och hans familj.
Boken blev mer intresserant efter förändringarna i händelsen. Berättelsen blir spännande och man blir nyfiken på vad som kommer att hända. Det var frustrerande att Hede blev galen igen och ännu sjukare än förut, men berättelsen blir mer spännande eftersom allt verkar hopplöst.
Ingrid fick mycket hjälp i hela historien: Familjen Blomgren försökte lära henne att dansa och bli konstnär. Prästen gav henne husrum och tog hand om henne, Hedes familj var viktigt för att de gav henne ett hem där hon kunde känna sig trygg glömma lite av de otäcka hon upplevt som levande begravd och alla elaka saker som prästens fru gjorde mot henne. Ingrid hade också hjälp från hennes ”student”. Han var liksom en mentor för Ingrid. Hon drömde ofta om studenten och det kändes som om han hjälpte henne. Studenten var den bild hon hade av Hede första gången hon såg honom. ”Studenten” stöttade henne att få kraft för att kunna klara livet och hjälpa Hede. När hon låg i kistan kom det en ängel och pratade med henne. Men enligt min åsikt verka som om hon också led av en sjukdom, kanske hade hon Schizofreni. Hede fick inte så mycket hjälp eller så var det inte så många som kunde hjälpa honom även om de ville. Ingrid var den enda personen som kunde göra någonting åt honom.
Ingrid visste att Hede inte kunde bli frisk utan hennes hjälp och det oroade henne väldigt mycket. Hon ville träffa honom igen men hon fick inte så mycket support för att göra det på grund av att många märkt att hon var förälskad i honom och ingen ville att hon skulle vara tillsammans med den galna Getabocken. Flickan ville träffa Hede och hjälpa honom. Historien ändrades igen när hon bestämde sig för att gå själv och hitta hennes älskade. Hon trodde verkligen att han hade en chans att blir frisk igen. Hennes kärleks kraft var väldigt stark. Hon bara tänkte på att hjälpa honom.
Det var inte lätt att hitta honom. På vägen träffade hon familjen Blomgren som kom åkande i sin hästvagn på samma väg. De var mer galna och lite roligare än vanligt. Det var lite komiskt att deras häst bara gick när någon spelade musiken. De hjälpte henne att komma fram till platsen där Hede var.
Berättelselösningen berodde på Ingrid hon behövde komma på något sätt att rädda hennes älskade. Klimaxsituation kom när Hede kämpade emot den mörka kraften som fanns i hans hjärta och när han kom ihåg vem han var. Han kom på att han var Getabocken och det var väldigt smärtsamt och pinsamt. . Det var svårt att veta sanningen om hans liv, han var Getabocken under 4-5 år
Han nekade Ingrids hjälp och sa även att han ville bli galen igen. Ingrid blev mycket upprörd och arg när hon märkte att han ville bli sjuk igen. Hon skrek och skakade hans kropp samtidigt som hon grät och visade hur mycket hon älskade honom. Ingrids kärlek påverkade honom och han ville förändra sig. Hede ville koma ut från mörkret och kärlek var ljuset
Efter allt som Ingrid gått igenom var hon som en ny människa. Förut var hon ledsen och grät ofta, misslyckades som konstnär och var deprimerad. Men nu är hon stark, bestämd och har självförtroende.
Hede var inte längre Getabocken, han återkom till sig själv och blev den normala person han var förut. Ingrid blev säkert stolt över honom och väldigt glad för att han blev frisk igen. Han verka som om han är en person som bryr sig om känslor och vill bli älskad.
Ingrid var den mesta aktiva i hela berättelsen, hon gick fram och hjälpte. Gunnar Hede var passivare men på slutet fick han fick kämpa hårt emot den mörka kraften i hans hjärta men hans förbättring var totalt omöjlig utan Ingrid.
Det var Intressant att huvudpersonen var en galen man och en fattig flicka som även var begravda levande. Det var många saker i boken som var konstiga t ex när Getabocken fick bära Ingrid i sin ryggsäck. Jag blev förvånad att berättelsens slut blev ganska vanligt med lyckligt slut.